....

Har glömt att svara på en fråga som Stefans mamma frågade mig om.

Frågan var, Varför jag haft kontakt med Barnpsykiatrin innan jag träffade Stefan.
Svaret är; jag blev mobbad i skolan, hade inga vänner, och min farmor och farfar dog i cancer.
Hade det jobbigt, och mitt i allt träffade jag Stefan på nätet. Han blev en stöttepelare,
en vän i allt jobbiga. Men sen blev det bara fel. Han ljög ju också..

Jag är inte knäpp, jag har ingen psykisk sjukdom som så.
Det jag lider av är posttraumatisk stress ( som man får när man vart med om jobbiga saker),
panikångest ( som också är vanligt när man utsätts för stress och jobbiga händelser).
Jag är inte galen, konstig, onormal. Jag har haft oturen att ha utsatts för mobbning, dödsfall och sexuella övergrepp. Och jag ska inte behöva skämmas för detta, som jag gjort i så många år.

Jag hoppas att ni som känner Stefan, och som har läst detta bildar er en egen uppfattning.
INGEN människa kommer NÅGONSIN att vilja få reda på att någon i ens familj eller närhet har skadat någon annan. Jag skulle kanske inte heller tro nåt sånt om nån berättade för mgi att min Pappa eller nån gjort nåt hemskt.
Detta kallas FÖRNEKELSE, och det är inte alls konstigt att man inte vill tro nåt så hemskt om någon som man tror sig känna väl...

Jag hoppas att Du, Stefan, har fått dig en tankeställare av detta, att du förhoppningsvis inser att du gjort fel. Det är inte okej att göra så som du gjort mot mig, mot andra heller för den delen.

Om ni har några frågor eller tankar, vad som helst.
Kontakta mig på: smh03anna@hotmail.com