varför...

jag kan kopiera bup-journalerna, där står allt. Att du var med mig hos min psykolog, att du var nere i 5 dar, att vi var på Liseberg, att dy hyrde stugan i Fegen. Om nån vill se dem.

varför ljög du för polisen?
varför säger du att du träffade den andra tjejen i GBG, och att hon skulle varit 15-16 år då?
Hon är 1 år yngre än mig, vilket borde bli 12 år 2002.
Varför ljuger du om att du inte träffat mig?
Att du inte vet vem jag är?
Det är ju jag, du kallade mig alltid för Annsingen...

Vi pratade i telefon, på lunar, mejl, skrev brev i flera flera månader innan du åkte ner i bilen du lånade på jobbet. Den där svarta, tror det var BMW.

Du skickade gamla bilder på dig.
Du hade jobbat som p-vakt.
Sen när du sa att du inte va 16, utan 26, så skickade du en ny bild.
Så som du ser ut idag., Så jävla rädd jag blev första gången jag såg bilden.
Du såg så gammal ut, jag var bara 13-14. Jag visste inte hur en 37-38 åring såg ut, så jag trodde ju att du va 26 när du sa det efter flera månader.

Det som var så hemskt, var att jag litade på dig. Du blev min bästa vän,
du sa hela tiden hur mycket du älskade mig, hur jag inte skulle klara mig utan dig,
och det blev ju så till slut. Du hjälpte mig att vända alla i min familj osv, ryggen.
Du visste att jag mådde dåligt, hur gammal jag var, och du uttnytjade den svagheten,
precis som du gjorde med C, och dom andra tjejerna.
Varför? Det är så fegt, så svagt, så elakt.

Det enda jag ville, när jag ringde dig första gången för flera veckor var att du skulle be mig om ursäkt.
Att du skulle erkänna och kanske inse att du gjort fel, att jag bara var ett barn då.
Detta har påverkat hela mitt liv. Det är först nu, 7-8 år senare, som jag vågar göra nåt.

Jag är bara orolig för dom tjejer som inte vågat anmäla, som inte vågat be om hjälp.
Många mår dåligt av vad du har utsatt dem för.
Jag mår dåligt för vad du utsatt mig för,

skriv ett mejl till mig, om du nu har något samvete, berätta för mig varför du utsatte mig för allt detta, eller hur du nu ser på det, så att jag kanske någon gång kan släppa detta, dig, och gå vidare med mitt liv. För du kanske inte vill säga detta till din fru osv, för att du är rädd att förlora henne, det fattar jag ju med. Att du anmäler mig för att du känner att jag är ett hot mot dig och det du säger, men om du skriver till mig, säger varför du gjort mig så ledsen, så ska jag försöka gå vidare, för jag orkar inte gå hela mitt liv och vara ledsen, bitter och arg över detta. Jag vill inte behöva göra dig illa mer isåfall. Så mejla mig.


enidiot1@hotmail.com

en sak...

Jag har förstått nu att det säger till sin familj att jag och den förra tjejen är samma person.
Jag visste inte ens om att hon fanns. Och du hade tydligen sagt till henne att jag var död. ?

Har även fått berättat att det träffat 9åringar med på lunarstorm.
Hur bara kan du? Låt unga människor va ifred, snälla!!!!

Både jag och den andra tjejen kan styrka med legetimation eller vad som helst om nån vill.
Polisen vet också att vi är 2 olika. Så lägg av med dina lögner...

Du behöver hjälp. Du är inte frisk! Förstår du inte det?
Du manipulerar folk hela tiden, och man tror dig, eftersom du är väldigt övertygande.

Snälla låt alla unga tjejer vara, killar med.
Och sök hjälp!

det gör så jävla ont i mig...hela tiden..

Jag har precis blivit anmäld av det.
För vad? För att jag ringt till honom och försökt kräva en ursäkt.
Polisen berättade för mig att du och din fru kollat min facebook och den här sidan.
Att du bröt ihop och låg i fosterställning. Att psyk fick komma till er.,Att du är sjukskriven pga det som hänt.
Jag förstår att du bröt ihop, det är väl inte det här du hade tänkt dig. Att du skulle få gå fri utan att någon skulle få veta om det hemska du utsatt mig för.

Det jag är mest ledsen över, är att jag gjort dets fru ledsen, Dets familj osv. För ni har ju inte gjort fel Det har han gjort. Men jag visste inte vad jag skulle göra.
Jag orkar inte längre bry mig om vad alla ni i hans familj tror, och inte tror. Det är klart att man inte vill tro något sånt om någon man är nära. Din mamma sa till mig "hade du varit min dotter, skulle jag slagit ihjäl honom".

Sen känns det helt sjukt vad mycket du hittat på i din polisanmälan mot mig.
Jag vet iofs hur manipulativ du var när vi hade kontakt.. Jag vet att du aldrig kommer kunna erkänna allt, men jag har bevis. I min Bup-journal från 2002-2003 nångång, står det att du satt och väntade på BUP med mig i Falkenberg. Jag var på möte hos min psykolog.
Vi var på Liseberg, kommer du ihåg att du bad om pappmuggar på Mcdonalds för att hälla alkoläsk i till mig? Vi satt nere vid hamnen.
När du hyrde stugan i Fegen, köpte du Xcider Kaktus...och du tog bilder på mig som du skickade. Kommer du ihåg det?

Du sa att du ramlat in i en glasdörr, därav ärret vid handleden?
Att din pappa tog livet av sig.
Du bodde i Vårby då, men en katt. Du sa att du bodde med din mamma och syster...Att du var 16 år...Men du var 37....

Du lånade en bil av företaget där du jobbar...Tror det var en svart BMW. Du åkte ner till Ullared. Andra gången hyrde du stuga i Ullared, men då kom mamma och min bror och körde dig till tåget så du skulle åka härifrån. Dom var så arga och ledsna..kommer du ihåg??

Du utnyttjade mig. Jag har till och med svårt för att skriva det.
Du gav mig massa Xcider så jag skulle bli full.
Du skickade porrfilm hem till mig, min pappa såg den när den kom med posten. Varför skickade du den?????

Varför kan du inte bara be om ursäkt? Ångra allt du gjorde? Det är så sjukt. Hur ska jag någonsin kunna glömma? Jag kommer aldrig bli helt hel igen..

Du tog bort mig från Mig.....

Våldtagen och manipulerad av en pedofil.

Mitt liv förstördes i samma sekund som jag träffade honom. På Lunarstorm kallades jag U2girl F13. Jag var tretton år gammal och deprimerad och sårbar. Han kallade sig för P16, och en bild på när han var 16 år gammal. Många månader senare skulle jag inse att han inte var 16, utan mycket äldre. Han är idag 44 år gammal. Jag försöker leva, må bra, men det är svårt med en ryggsäck som väger för mycket. Det känns som att jag går i uppförsbacke med en tung väska på ryggen, det haglar och regnet piskar mig i ansiktet. Ändå fortsätter jag. Jag har fortfarande kvar min ilska, min sorg över att han får ta så mycket plats i mitt liv fortfarande, men jag har en stark vilja, att få någon slags upprättelse.

Jag kommer skriva mera om ett tag., Nu ska jag andas och tänka.
kram