Mitt liv förstördes i samma sekund som jag träffade honom. På Lunarstorm kallades jag U2girl F13. Jag var tretton år gammal och deprimerad och sårbar. Han kallade sig för P16, och en bild på när han var 16 år gammal. Många månader senare skulle jag inse att han inte var 16, utan mycket äldre. Han är idag 44 år gammal. Jag försöker leva, må bra, men det är svårt med en ryggsäck som väger för mycket. Det känns som att jag går i uppförsbacke med en tung väska på ryggen, det haglar och regnet piskar mig i ansiktet. Ändå fortsätter jag. Jag har fortfarande kvar min ilska, min sorg över att han får ta så mycket plats i mitt liv fortfarande, men jag har en stark vilja, att få någon slags upprättelse.
Jag kommer skriva mera om ett tag., Nu ska jag andas och tänka.
kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar